Har kommit hem till Sverige nu sedan länge. Hur mår jag? skapligt. 

jag tror inte jag hör hemma i bekvälmligheten. känns hemskt att säga det men jag trivs med att inte må bra. 

jag tänker tillbaka på USA och kan känna att jag viill tillbaka för att leva i obekvämlighet, leva i olycka och fruktansvärd ensamhet. Hur kunde jag tillåta mig bli denna person? jag vet inte. man brukar säga att det händer personer som har varit med om något traumatiskt. men jag har varit sekunder från döden, min mor har haft bröstcancer så varför skulle ett ynka utbytesår driva ner mig till den absoluta botten? återigen, jag vet inte.

vill hamna i gamla vanor igen. svårare, för jag är lyckligare. men det vill jag inte vara. jag trivdes med de där hemska. hoppas dagligen på att det ska hända. hoppas. hoppas. 

 

är det okej att sova i några veckor? eller är det okej att sova fram till sommaren? 

är det okej att ge upp när man har som högst prestations ångest? jag vet inte.